När jag var liten så trodde jag att allt som alla vuxna sa var sant! Jag tvekade aldrig ett ögonblick, sa en vuxen en sak så var det så .
När jag var liten trodde jag att magen var som en låda där man nästan kunde slänga ner nästan vadsomhelst. Min mamma sa alltid att jag hade plåtmage och det trodde jag ju naturligtvis på, så därför trodde jag att jag hade en liten plåtlåda som mage.
När jag var liten var jag jätterädd för arga människor! Om någon blev arg på mig så blev jag helt förstörd och trodde att dem för all framtid skulle hata mig och jag försökte göra allt för att dem inte skulle vara arga!
När jag var liten och hade läst en bok om en pojke som kunde flyga så trodde jag på fullaste allvar att om jag övade riktigt mycket så skulle jag också kunna lära mig att flyga. Det lyckades EJ ;)
Sen såg jag på Madicken så då kastade jag mig ut från mitt lekstugetak med paraply, som tur var så gick bara paraplyet sönder J
När jag var liten var jag jätterädd för spöken. Jag råkade läsa en bok med spökhistorier på fritids när jag var 7 och efter det vågade jag inte åka till fritids för jag var så rädd att jag bara skulle få syn på boken . Bara av att se utsidan på boken fick mig att må illa och få mardrömmar!
När jag var liten så kunde jag få hysteriska skrattanfall om jag tyckte något var riktigt riktigt roligt eller om jag var riktigt riktigt trött.. kan jag ju iochförsig få fortfarande! Men kommer ihåg en gång när jag var kanske 8 år och fick ett skrattanfall ihop med en vän och hans mamma! Jag kunde verkligen inte sluta och både kompis och kompismamma bara tittade på mig , undrande och sedan som att nu räcker det, och jag försökte verkligen sluta men det gick inte .
När jag var liten kände jag mig oftast glad och lycklig! Jag minns att jag varje dag hoppade upp i sängen, rusade ut ! Pratade, skrattade, skuttade och lekte med mina leksaker och kompisar och allt var bara så himla lätt!
Ibland kan jag längta tillbaka till den tiden och samtidigt är jag glad att jag inte är så utlämnad i världen längre ,som ett litet barn är! Att jag klarar mig alldeles utmärkt på egenhand! Att jag kan bestämma över mig själv och göra mina egna val. Att jag nu har chansen att skapa och bygga upp ett liv utifrån min vilja , mina värderingar och drömmar ! Det är jag verkligen tacksam för.





Inga kommentarer:
Skicka en kommentar